muskelknutta

Jag har haft min syster på besök en vecka så vi åkte ut till pappa och hans sambo Sussie några dagar. Sussie är så duktig. Hon har gått ner 20 kilo på ett år ungefär, genom massa motion. Hon är uppe med tuppen och går 2-timmarspromenader på morgonen och så cyklar hon med mera. Jag kände mig väldigt motiverad så jag tänkte försöka hålla tag i motivationen och själv börja röra på mig mer, även om jag inte kommer röra mig i samma utsträckning som Sussie.

 

Vanligtvis brukar jag kväva motivationen och ge upp alldeles för snabbt men nu känner jag att jag verkligen måste, MÅSTE, ta tag i mig själv då jag gått upp så mycket i vikt. När jag blev tillsammans med min man vägde jag runt 56-58 kilo, nu väger jag närmare 70 (vågen visade 69,7 igår). Jag vill verkligen inte komma över 70-gränsen.

 

Fram tills jag var 25 vägde jag mellan 52-55 kilo och kunde äta precis vad som helst och inte gå upp ett gram trots att jag inte motionerade, men sen förändrade sig kroppen sakta men säkert men jag förändrades inte med den utan fortsatte äta som jag alltid gjort utan att motionera.

 

De senaste åren har jag mått väldigt dåligt över min vikt då jag är van att vara smal, men ju dåligare jag mått desto mer har jag stoppat i mig. Jag antar att 70 kilo egentligen inte är så mycket om man själv inte mår dåligt av det, men jag mår verkligen dåligt. Jag tänker på min vikt jämt och ständigt och jag som alltid gillat att ha fina klänningar/kjolar vill nu att det ska bli höst fort så jag kan få gömma mig under stora, tjocka tröjor.

 

Vetskapen att det är jag och ingen annan som satt mig i den här situationen, och att det endast är jag som kan förändra den gör ju inte saken bättre direkt. Tänk om man kunde skylla sin viktuppgång på någon annan, hade inte det varit underbart? :P

 

Nu har jag iallafall bestämt mig. Nu ska jag bli en hälsosam hurtbulle. Jag inhandlade ett par byxor på Team sportia tidigare i veckan, de var nedsatta till 249 kronor och så hade jag en 100 kronors rabatt-check så jag betalade 149 kronor. På Sporthuset hittade jag ett linne nedsatt till 79 kronor. Mycket billigare än så kan det väl inte bli?

 

Jag tog hem en app som heter Endomondo där man kan se hur långt man gått med mera. En röst rapporterar varje kilometer man avverkar. En kilometer är verkligen mycket längre än jag trodde =)

 

Igår gick jag 5 km på morgonen. Jag går inte särskilt snabbt, en km tar ungefär 12 minuter. Jag kan gå ganska långt bara jag får gå i min takt och förutsatt att det inte är massa backar. Om jag pushar mig själv att gå fortare så kommer det bara resultera i att jag inte skulle klara mer än en kilometer på sin höjd.

 

Vid lunch cyklade jag och mötte min sister-in-law och sen gick vi 4 km till. Efter det var jag så trött i benen så jag lyckades inte komma upp på cykeln utan fick gå de 1,5-2 km hem igen.

 

Jag är stolt över min prestation igår. En mil på en dag är inte dåligt för att vara jag. Men jag känner att jag pushade mig själv för hårt. Träningsvärken i benen kan jag ta men värken i armarna är värre. Jag får ont i armarna, vid armvecken, om jag inte har "stöd" för dem. På jobbet har jag en kontorsstol där armstödet är så pass högt att jag kan ha armarna vilandes på dem, alternativt på bordet, så där är det aldrig något problem. Likaså när jag ska äta så har jag nästan jämt armbågarna på bordet, som stöd. Jag undviker gärna att gå på bio då biosalongernas armstöd är för låga för att man ska kunna stödja mot dem såvida man inte glider ner så långt i stolen att man nästan ramlar ur. Jag vet inte varför jag får så ont i armvecken. Jag kunde inte sova i nättras pga smärtan. När smärtan lagt sig något känns det istället som ilningar i armarna vilket känns väldigt obehagligt.

 

Jag undrar om det skulle hjälpa om jag köper ett par stavar som jag har när jag är ute och går? Om det blir bättre eller sämre om armarna får arbeta lite på det sättet? Kanske värt att prova iallafall, förutsatt att sådana där gångstavar inte är för dyra vill säga.

 

Idag gick jag ut och gick igen. Jag hade tänkt gå 5 km men märkte ganska snabbt att det inte skulle funka. Det känns som jag överbelastat min högerfot. Som att jag lutar åt höger så den foten fått ta all vikt igår och nu känns det som om jag vrickat den, eller nåt. Det gjorde konstigt nog mest ont när jag hade mina gympadojor som jag inhandlat.

 

Jag hade tänkt gå en runda och sedan avsluta med affären innan jag gick hem, men då det gjorde så ont i foten och jag inte ville påfresta mina redan ömma armar genom att bära hem kassarna från affären och då jag även blev akut kissnödig (note to myself: Drick inte kaffe innan du ska på promenad) tog jag en kortare väg. Men jag fick ihop nästan 4 km. Väl hemma bytte jag om till mina tygskor och cyklade iväg till affären och handlade. Hem från affären fick jag gå, då det sluttar uppåt nästan hela vägen och jag har inte den styrkan i mina ben att klara att cykla i uppförsbackar, inte ens när det bara sluttar uppåt. Promenade hem gick dock bra, min högerfot verkade trivas bättre i mina tunna tygskor än i ett par gympapjucks. 

 

Jag skulle gärna vilja få lite motion på morgonen som att cykla en omväg till jobbet och även en promenad på eftermiddagen/kvällen. Det är svårt att avgöra hur hårt jag ska pusha mig själv. Just nu känns det som att jag bara vill ta detlugnt då jag har ont i kroppen, men samtidigt så vet jag att jag har världens lägsta smärttröskel och därmed kanske fegar ur trots att jag borde pusha mig själv lite mer. Det kanske bara är så här i början som det gör ont? Träningsvärken lär väl ge med sig när kroppen vant sig vid promenaderna, men det är annat med armarna då det inte ät träningsvärk jag har i dem utan någon slags muskelsjukdomsrelaterad värk. Det får nog bli ett par stavar. Kan ju vara värt att testa.