muskelknutta

Scrolla ner för att läsa texten på svenska

 

Sorry for the bad update. I have had my sister visiting during my vacation and after that I worked, worked, worked. Since we are only four administrators at work right now instead of eleven that we usually are, it's busy and both my body and head is tired. This week I have been so exhausted when I get home, it's been a struggle just to fix a lunch box and take a shower. The rest of the nights I've only watched TV before I fell asleep. It will be equally busy for three weeks more, so I better get use to it, I guess.

 

When my sister (Sara) was visiting we went to visit my father and his partner, where we also checked out the meadow where Sara is getting married in a week. It's a very nice meadow, just a short distance from where my father lives. 

 

 

Sara wants to get married near my father's home so he will have the opportunity to be involved as well. Because the meadow is so close he can take his Permobil there. The dinner and party will be in a place just a few minutes away.

 

We were most of the time in the city where I live when Sara visited. We shopped and even went out one night on one of the major summer pub, Gutekällaren, which had a summeropening with free food and drinks. It was nice. Less nice is that this pub, like almost every other dancepubs on this island, containing a number of stairs. Long and short. Everywhere you will have to climb stairs, whether to go out on the balcony or at the toilet.

 

I have not been to Gutekällaren for almost 10 years I believe and did not remember what it looked like inside. But the first steps are already at the entrance. The next steps are when to enter from the entrance. Then it's a giant stair to get up to dance floors. All three of these steps are unavoidable. There were too many stairs for me. The friend who was with me and Sara wanted to sit in a lounge where there were two high steps. I managed to get up the first one, but not the other. So we had to find another seat.

 

I will certainly not go to Gutekällaren more this year or any year for that matter. It is too complicated with all the stairs. Complicated and humiliating. Theres another large pub here at Gotland, Munkkällaren, it's located just across from Gutekällaren. They are the same size I think, but Munkkällaren is better planned. At Munkkällaren it's easier to avoid stairs. They even have an entrance without steps so you can get in even if you are wheelchair bound, etc. Most of the toilets are upstairs, but they also have a bathroom where you can get without having to climb any stairs at all.

 

They have a lot of seats on the ground floor for us who just want to sit down and talk with our friends and have a beer. It'll be here I will continue to go if I want to go out. Most of my friends wants to dance half the night and mingle when they go out. With mingle I mean they run around like crazy, especially up and down all the stairs, which is always problematic for me. I'm always afraid of falling. A healthy person can get up a flight of stairs in a second. I need a lot longer than that. I also need to hold the railing and almost pull myself up step by step.

 

It's easier to go out with people who are happy to sit down at a table chillin instead to dance and run around. I like going out with my sister in law. We may dance for a short while, there is no problem, but then we usually just chill, it fits me and my body better.

 

I don't like to explain myself when people ask if I want to go out. It's tough to explain why I decline most of the time. It feels as if I should declare that it can not cope with their speed, I would get the "you poor thing-look." I hate that. I hate it when people feels sorry for me. It's easier just to say no and to be that boring friend which never want to come along. I do not want comments that "Ofcourse we are gonna take it easy and avoid stairs so you can follow." I do not want others to feel compelled to sacrifice a great night by hanging with me who can not do as much as they. That I am sick should not have to become someone else's problem. Then I prefer to stay home and just go out sometimes when I can go with the people I feel more comfortable with in these situations.

 

I could have give anything to get a healthy body. If only for a day. To get to know how it feels to run, dance, jump. Accept whatever invitation that I may be invited to participate without having to weigh the pros and cons. Just be impulsive and free.

 

 

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Nu har det varit lite stiltje här på bloggen. Jag har haft min syster på besök under min semester och efter det har jag jobbat. Då vi bara är fyra handläggare på plats på jobbet just nu istället för elva som vi vanligtvis är så är det fullt upp vilket jag snabbt känt av i både kropp och knopp. Denna vecka har jag varit alldeles slutkörd när jag kommit hem, det har varit en kamp bara att fixa matlåda och duscha. Resten av kvällarna har jag bara sett på tv innan jag somnat. Det kommer vara lika fullt upp i tre veckor till, så det är väl bara att vänja sig med tröttheten antar jag.

 

När min syster (Sara) var på besök så var vi ute och hälsade på pappa och hans sambo där vi även kollade in änget där Sara ska gifta sig om en vecka. Det är ett väldigt mysigt änge, bara en liten bit ifrån där pappa bor.

 

 

Sara vill gifta sig nära pappas hem så han ska ha möjlighet att vara med också. Då änget är så nära kan han ta sin permobil dit. Middagen och festen kommer vara i en lokal bara en bit bort.

 

Vi var mestadels av tiden i stan, där jag bor. Vi shoppade och gick även ut en kväll på en av de större sommarkrogarna, Gutekällaren, som hade invigning. Invigning innebär gratis inträde, mat och dryck. Gratis är ju gott, som alla vet, så det var ju trevligt.

 

Mindre trevligt är dock att detta inneställe, liksom nästan alla andra dansställen på ön, består av ett X antal trappor. Långa som korta. Vart man än ska måste man gå i trappor, oavsett om man ska gå ut på balkongen eller på toaletten.

 

Jag har inte varit på Gute på nästan 10 år skulle jag tro och kom inte ihåg hur det såg ut där inne. Men den första trappan är redan vid ingången. Nästa trappa är när man ska in från entren. Sen är det en jättetrappa för att komma upp till dansgolv mm. Alla dessa tre trappor är oundvikliga.

 

Det var alldeles för många trappor för mig. Sedan ville kompisen som var med mig och Sara sitta i en lounge dit det var två höga trappsteg. Jag kom upp för det första, men inte det andra. Så det var bara att hitta en annan sittplats.

 

Jag kommer garanterat inte gå till Gute mer i år eller något annat år heller för den delen. Det är för krångligt med alla trappor. För krångligt och förnedrande. Ett av Gotlands andra stora uteställen, Munkkällaren som ligger precis mittemot Gutekällaren har ungefär samma yta skulle jag tro, men är bättre planerat. På Munkkällaren kan man undvika de flesta trappor. De har till och med en ingång utan trappor så man kan komma in även om man är rullstolsbunden etc. De flesta toaletterna finns uppför en trappa men de har även en toa dit man kan ta sig utan att behöva ta sig upp för någon trappa alls.

 

De har många sittplatser på bottenvåningen för oss som vill sitta ner och prata med våra vänner och ta en öl. Det blir nog hit jag kommer gå fortsättningsvis om jag vill gå ut.

 

Jag kommer nog hålla mig till vissa människor när jag går ut. De flesta av mina vänner vill dansa halva natten samt mingla. När det minglas springer de omkring som galningar, särskilt upp och ner för alla trappor, vilket alltid är problematiskt för mig. Jag är alltid rädd för att ramla och jag hinner inte heller med i tempot. En frisk person kan ta sig upp för en trappa på någon sekund. Jag behöver betydligt längre tid än så. Jag behöver också hålla i trappräcket och nästan dra mig upp steg för steg.

 

Det är lättare att gå ut med personer som gärna sitter ner vid ett bord och chillar istället för att dansa och springa omkring. Min svägerska är bra att gå ut med. Hon är nog inte heller överförtjust i att dansa och irra omkring som en tok. Vi brukar dansa kortare stunder, det är inga problem, men att dansa två timmar i sträck är inget min kropp gillar.

 

Jag tycker det är jobbigt att förklara mig när folk frågar om jag vill gå med ut. Jobbigt att förklara varför jag avstår. Det känns som att om man förklarar att man inte orkar med i deras tempo så får man den där "stackars dig-blicken". Jag hatar den. Jag hatar när folk tycker synd om mig. Det är lättare att bara säga nej och vara den där torrbollen som aldrig vill följa med.

 

Jag vill inte ha kommentarer om att "klart vi tar det lugnt och undviker trappor så du kan följa med". Jag vill inte att andra ska känna sig tvingade att offra en rolig kväll genom att hänga med mig som inte orkar lika mycket som de. Att jag är sjuk ska inte behöva bli någon annans problem. Då föredrar jag att vara hemma och bara gå ut ibland när jag kan gå med de personer jag känner mig mer bekväm med i dessa situationer.

Jag skulle kunna ge nästan vad som helst för att få ha en frisk kropp. Om så bara för en dag. Få känna på hur det känns att springa, dansa, hoppa. Tacka ja till vad man än kan tänkas bli inbjuden till utan att behöva väga för och emot. Bara vara impulsiv och fri.