muskelknutta

Om du hellre vill läsa inlägget på svenska, så scrolla ner en bit.

But today I will make the time and find the energy to write a post.

This tuesday my team wasn't in the office at all. We had teams activity in the sun all day. Although I, like the others, looked forward to this day, which was a reward for hard work throughout the spring, I was still nervous.

Nervous about things like what kind of car do the colleague have that I will ride with? Is it low? Will I find it hard to get out of it? And how does it look at my colleagues houses? Is there high stairs? Hills?

This kind of thing I worry about when I'm gonna go to places where I haven't been before. Sometimes I don't go at all if I get too nervous.


It turned out not to be any major problems. The only thing was in the end of the day when we were at a colleague who had a porch. There were only two steps up to the porch but they were pretty high. Well, high for me anyway. I found a place a little closer to the house wall where the steps were a bit lower, and went up there. It went well. The day was great and I even managed to get a little sunburned ... or pink at least. I never get brown. Only different shades of red :-D

Last monday a friend, who this week started on the same authority that I work for, but another unit, said that their team would also have a teamday on the tuesday and have some games and activities together.
She said she was nervous and that she did not look forward to this since it was only her second day at work and she did not know anyone yet. She said she doesn't like to play and she gets extra nervous when there is a group where she is brand new while the others in the group knows each other. She didn't want to just watch while the others plays in case the would think she was boring.

Of course, you can dislike to play even if you don't have a disability, but I thought maybe not other, as far as I know, healthy persons got just as nervous as me when it comes physical activities.

You do not have to have a disability to get anxious about what other people think about you.


-----------------------------------------------------------------------------------------

In swedish:

Som ni märker är det inte lika mycket aktivitet här när jag inte är sjuk och hemma från jobbet. När jag jobbat hela dagen orkar jag oftast inte blogga när jag kommer hem.

Idag ska jag ta mig tid och ork iallafall.

I tisdags var mitt team inte på kontoret överhuvudtaget. Vi hade teamdag i det fria hela dagen lång. Trots att jag, liksom alla de andra, sett fram emot denna dag, som var en belöning för hårt arbete under hela våren, var jag ändå nervös. Nervös inför saker som Vad har kollegan som jag ska åka med för bil? Är den låg? Kommer jag ha svårt att ta mig ur den? Och Hur ser det ut vid kollegorna som vi ska åka hem till? Hur ser det ut där vi ska äta lunch? Är det höga trappor man måste upp och ner för? Backar?
Ja, tankar om sånt som är svårare för mig att ta mig upp för än för de andra kollegorna. Sånt här oroar jag mig jämt för när jag ska iväg på ställen där jag inte varit förut. Ibland tackar jag nej till att följa med på olika aktiviteter om jag känner mig nervös. Men det är ju inget alternativ när det är en obligatorisk teamdag. Just i tisdags visade det sig inte vara några större problem, vilket var skönt. Det enda var i slutet av dagen när vi var vid en kollega som hade en altan. Det var bara två trappsteg upp till altanen men de var ganska höga. Ja,höga för mig alltså. Jag pejlade in ett ställe lite närmare husväggen där trappstegen var en aning lägre och gick upp där. Det gick bra. Dagen var jättebra och jag lyckades även bli lite solbränd... eller rosa åtminstone. Jag blir aldrig brun. Bara olika nyanser av röd =D

I måndags berättade en kompis, som denna vecka börjat på samma myndighet som jag jobbar för men en annan enhet, att även deras team skulle iväg i tisdags och ha lite lekar och aktiviteter tillsammans.

Hon berättade att hon var nervös och inte alls såg fram emot detta då det bara var hennes andra dag i teamet och hon inte lärt känna någon. Hon sa att hon inte är en sådan som leker, att det inte är hennes grej och att hon blir extra nervös när det är med en grupp där hon är helt ny medan de andra i gruppen känner varandra. Hon ville dock inte bara se på medans de andra leker heller då hon inte vill att de uppfattar henne som en torrboll.

Självklart måste man inte ha ett rörelsehinder för att inte gilla att leka, men jag trodde kanske inte att andra, mig veteligen, friska människor stressar upp sig lika mycket som jag inför sådana här påtvingade lekstunder.

Man behöver inte ha ett funktionshinder för att bli nervös inför vad folk i ens närhet ska tycka och tänka om en.