muskelknutta

 

I fell great right now. Late summer is on its way to transition to fall. I love autumn. Really love. The rains, storms, thunders and lightning and all the bright colors so you can take amazing photos. I really need a camera, I take all my photos with my iPhone. It´s a good camera, at least as long as it's not dark and you do not need to zoom in on your subject.

I´ve been busy in life at the moment. Not at all in a negative way but in a cause-I´ve-chosen-to-been-busy-right-now-way. I have worked a lot this summer, especially july and first week of august.

 

I only have a temporary position at my work, but last tuesday I applied for a permanent position. I think I have a good chance of getting the job, but ofcourse I can´t be sure. If I don´t get the job I can honestly say that I will be absolutely devastated. I have struggled to get here, worked hard and got positive feedback from my boss. I´ve never liked a job as much as this one. It´s a very good team that I feel great about. It's never a hassle to go to work that it can be when you are not completely happy at your job. Every day it´s new cases, and although some are equal, it´s always lots of cases that you have to discuss and think about and figure out solutions. It's not that something is routine, I like that, so you do not get bored in the same way as if all cases are alike. New challenges every day.

 

I have most of my adult life been unemployed and considering my illness, which means that virtually all physical work isnt´t a option, it has not been so many jobs for me to apply for. Even if you are perfectly healthy, it can be very difficult to get a job as it looks today, and if you have a disability it´s even harder I guess.
I had basically almost given up even the idea of getting a real job. A permanent job. A 9-to-5 job that I always strived for since it also means security, and if it´s something I love, it is to feel safe. To be sure that I get a paycheck in the end of every month. It´s among the most important thing for me. I have, for example, never attended any thoughts of starting my own business, it's too insecure and of course, it´s also too much work for me. I would not be able to work as much as it takes. I like to know that when I´ve done my eight workinghours I´m free to do what I want. So even if I try not to hope too much on this job to not fall into a black hole if I don´t get it, it's hard to resist, and of course I will fall if the service goes to someone else. Of course. But I know myself well enough to know that I will get up again. But the idea of being unemployed again and pass around job applications that never lead anywhere makes me feel sick. I want this so much. SO MUCH. I'm so close to get where I always wanted to reach.

 

But all I can do is wait ... and hope.

 

Besides working, I have been in contact with the cathome here on my island (the place that take care of the homeless cats, feed them, and many other things), and after this I´ve followed a girl in their field group and give food to homeless cats and also visited people that the cathome assists with cat food. This is something I have been thinking about for a long time but have not taken hold of before because it´s such a psychologically stressful thing to do when you love cats as much as I do. I know I will break down often. But it may be worthwhile if I know I helped just one cat to a better life. I have said from the beginning that I do not have the opportunity to be available at all time because of my job and then I know that sometimes I'm very tired and have to have a whole weekend when I just rest the body. So far I have fed cats in two different places. This weekend, I have taken upon me the responsibility to ensure that the homeless cats that lives a bit away from me, get food. Yesterday when I fed them, I saw two of six of the cats that lives there, however, only one of them allowed me to get close enough to take a photo.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Det är en härlig tid just nu. Sensommaren är på väg att övergå till höst. Jag älskar hösten. Verkligen älskar. Ösregnen, ovädren med blixt och dunder och alla sprakande färger så man kan ta fantastiska kort vart man än vänder sin kamera. Kamera ja, någon sådan har jag inte, bara min iPhone. Den har i och för sig en väldigt bra kamera, åtminstone så länge det är ljust ute och man inte behöver zooma in på motivet.

 

Jag har fullt upp i livet för tillfället. Inte alls på ett negativt sätt utan på ett för-att-jag-har-valt-att-ha-det-så-just-nu-sätt. Jag har jobbat och stått i hela sommaren i stort sett, särskilt juli-första veckorna av augusti när vi varit kort om folk så vi som varit på plats fått jobba desto mer. Mycket plusflex har det blivit.

 

Jag har bara ett vikariat där jag jobbar, men i tisdags lystes en tjänst då en tidigare fast anställd sagt upp sig för att hon fått ett nytt jobb. Tjänsten kommer finnas ute, dock bara internt, tills i morgon- alltså en vecka. Jag tror jag har goda chanser att få tjänsten, men vågar så klart inte ta ut något i förskott. Om jag inte får tjänsten kan jag ärligt säga att jag kommer bli helt förkrossad. Jag har kämpat för att få vara kvar, jobbat hårt och visat framfötterna och fått positiv respons från min chef.

 

Jag har aldrig trivts så bra på ett jobb som jag gör med detta. Det är ett väldigt bra team som jag trivs kanonbra med. Det känns aldrig jobbigt att gå till jobbet som det kan göra när man inte helt trivs på sitt arbete. Varje dag är det nya ärenden och även om vissa är lika varann så är det alltid massa nya ärenden som inte är något annat likt som man måste fundera, disskutera och komma fram till hur man ska göra. Det är inte så att något går på rutin utan man måset alltid använda hjärnkontoret, det gillar jag. Då blir man inte uttråkad på samma sätt som om alla ärenden är likadana. Nya utmaningar varje dag.

 

Jag har större delen av mitt vuxna liv varit arbetslös och med tanke på min sjukdom, som medför att i stort sett alla fysiska arbeten går bort, så har det inte funnits så många jobb för mig att söka. Även om man är fullt frisk kan det vara väldigt svårt att få jobb som det ser ut idag och har man ett funktionshinder blir möjligheterna ännu färre skulle jag tro.

 

Jag hade i stort sett nästan gett upp ens tanken på att få ett riktigt jobb. Ett fast jobb. Ett 9-to-5 jobb som jag alltid strävat efter då det även innebär trygghet och är det något jag älskar så är det att känna mig trygg. Det är bland det viktigaste som finns för mig. Jag har t.ex. aldrig gått i några tankar på att starta eget, det är för otryggt och givetvis innebär det även för mycket jobb för min del. Jag skulle inte orka arbeta så mycket som det innebär innan man kommit igång och kan anställa fler, om man ens lyckas komma igång så mycket. Så även om jag försöker att inte hoppas för mycket på denna tjänst för att inte falla ner i ett stort svart hål om jag inte får det, så är det svårt att låta bli och självklart kommer jag falla om tjänsten går till någon annan. Självklart. Men jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att jag kommer resa mig upp igen. Men tanken på att skriva in mig på arbetsförmedlingen än en gång och skicka runt arbetsansökningar som aldrig leder någon vart får mig att må illa. Jag vill det här så mycket. SÅ MYCKET. Jag är så nära att nå dit jag alltid velat nå.

 

Men allt jag kan göra är att vänta... och hoppas.

 

För övrigt har jag varit i kontakt med katthemmet här på Gotland och efter detta följt med en tjej i deras fältgrupp och gett mat till hemlösa katter och även besökt folk som katthemmet bistår med kattmat och lite. Detta är något jag länge funderat på men inte tagit tag i innan då jag vet att jag kommer stöta på både sjuka och döende katter. Det är sånt som ingår om man är volontär för ett katthem. Jag vet att jag kommer bryta ihop ofta, ofta. Men det får det vara värt om man vet att man hjälpt bara en enda katt till en drägligare tillvaro. Jag har sagt från början att jag inte har möjlighet att vara tillgänglig jämt pga jobbet och då jag vet att jag ibland är jättetrött och måste ha en hel helg då jag bara vilar upp kroppen. Än så länge har jag matat katter på två olika ställen. Denna helg har jag tagit på mig ansvaret för att se till att de hemlösa katter som håller till en bit ifrån mig får mat. Igår när jag matade dem fick jag se två av sex av de katter som håller till där, dock var det bara en som lät mig komma tillräckligt nära för att fotografera.